Idag var det dags för surf och vilken surf sen. Jag var lite smått nervös innan eftersom vågorna vår, hmm, större än vad som sagts och eftersom det bara fanns brädor i modell pyttesmå, läs 6,8 och ja, det var ju ett tag sedan sist och, just det, 13 grader i vattnet. Typ.
Feg som jag är vågade jag inte bege mig ut själv, utan tog med Mikel – min surfinstruktör från i fjol, som numera lämnat Pukas och startat eget. Han är lite lätt galen och det gillar jag. Exempelvis bara pekar han på en våg så entusiastiskt att jag helt enkelt inte kan låta bli att prova den – trots att den ser helt gigantisk ut och att jag aldrig ens skulle tänkt tanken att prova den på egen hand. Dessutom berättar han sådana sjuka historier, om sin första resa utomlands till exempel. Han hade tänkt åka och surfa men vågorna på flera ställen visade sig vara dåliga, sämre och sämst och därför åkte han till … Jönköping. But why?
Hursomhelst så gick det toppenbra och jag som morrade över att jag fick en liten bräda fångade våg efter våg efter våg och SURFADE. Inget vitt skum här utan stora gröna vågor. Och den där känslan, att faktiskt surfa och kunna svänga, den gör att det är värt att tumla runt i en och annan torktumlare. Jag ser redan fram emot nästa gång, som troligtvis blir med gruppen på måndag. Och vet ni, då blir det en mindre bräda. Och om några gånger tror Mikel att jag vill köpa en ännu mindre. Tur att jag inte köpte den jag hade planer på hemma …
Om ni tycker att jag är uppe sent så är det en korrekt analys. Jag försöker anpassa mig till de spanska vanorna, vilket innebär middag efter 22 och godnatt sent sent (aldrig före 23 i alla fall). Middagen lyckades jag fördröja till 21 och om jag bara håller mig vaken sex minuter till så har jag i alla fall lyckats med den senare av de två punkterna.