Det är en väldig tur att det finns post its annars vet jag inte hur jag skulle överlevt gårdagen och idag. Eller överlevt kanske, men absolut inte kommit ihåg att göra hälften av grejerna på listan. Två intensiva arbetsdagar börjar närma sig sitt slut och det mesta har ordnat upp sig.
På lunchen igår lovade jag mamma att säga nej om det dök upp fler möjligheter. Jag tyckte att jag hade läget någotsånär under kontroll och framåt kvällen sa jag ja till ytterligare jobb. Givetvis. Nu är det ju lugnt. Och det var egentligen inte mitt fel att det blev lite lätt panik igår, det var en missuppfattad deadline och sedan det faktum att övriga världen inte tycks leva i samma tidsrymd som oss journalister. ”Jag ringer alldeles strax”, är ett relativt begrepp. Alldeles strax för mig handlar om minuter. Det gör det tydligen inte för alla.
Även på dagens post it stod det ett och annat framför allt pressmeddelande orienteringsförbundet med stora bokstäver och det är där jag har fokus idag. Sedan har jag hunnit med frukost med Caroline, en artikel om en ny bok om njurar åt SportHälsa och en om antalet finska landslagsspelare i allsvenskan åt Matchdax. Innan min läkartid klockan 15 ska jag även hinna med att fixa mat inför eftermiddagens besök av mormor och morfar, en check över läget med kokboken, spanskt telefonsamtal med en klasskamrat samt lite annat smått och gott. Och jag glömde: Har även hunnit med ett försäkringsärende, ett bankärende samt inköp av tre kjolar.
Dessutom fick jag köpa en ny handfree innan förmiddagens intervju eftersom jag tyckte att cykel var ett bra färdmedel – tills jag fick tvärstanna och min handsfree snurrade in sig i hjulet tills den gick av. Otur.
På fotbollsfronten är allt lugnt. Eller inte. Barca vann och Messi blev historisk. Zlatan är tillbaka med besked. Ängelholm har börjat darra och ikväll gäller det för MFF att visa att svensk fotboll inte är så dålig som den egentligen är.