Att odla sin egen mat känns som något av det mest meningsfulla man kan göra. Att kunna äta grödor som odlats på platsen där man bor känns viktigt av många skäl;
dels näringsmässigt och känslomässigt och inte minst för att få ökad resiliens i oroliga tider. Att bli ett självförsörjande hushåll är en dröm för många, så även för oss. Vi har under flera år tagit steg mot ökad självhushållning. Det känns fantastiskt att veta att den mat vi äter är producerad på vår plats med bara naturens hjälp. Det känns även spännande att tänka att vi skulle kunna klara oss på egen hand här om vi skulle bli tvungna. När det är oroligt i världen har vi inspirerats till att tänka ännu större, fast mindre. För visst skulle vi i bygden här kunna försörja oss själva om vi hjälptes åt. Och visst skulle vi kunna odla lite extra för att försörja en skola eller ett äldreboende. Det känns fint och tryggt.
Vi odlar i flertalet upphöjda bäddar hemma på gården. I tillägg håller på och etablerar en större perenn odling med buskar och grödor som kommer tillbaka år efter år och har ett långsiktigt projekt att bygga upp en större äppellund/skogsträdgård.
Dessutom odlar vi på ett större område ett par kilometer härifrån tillsammans med en vän på en gemensamhetsodling. Den odlingen är mer uppbyggd som en traditionell odling med ettåriga grödor med ungefär en yta på ungefär 350 m2 i upphöjda bäddar. På den kollektiva odlingen odlingen odlar vi framför allt mycket av potatis, pumpa och baljväxter.
Och sist men inte minst så delar jag en koloni med min mamma i Kristianstad. Det är hon som sköter det dagliga, men tillsammans gör vi större insatser och utvecklar den. Där finns ett flertal etablerade fruktträd och bärbuskar, och vi har ambitionen att odla så mycket ätbart som möjligt och samtidigt skapa en rekreativ plats.
Följ vårt odlande i vår odlings-dagbok