Arbetsveckan avslutades på Dansens hus med Fredrik ”Benke” Rydmans Svansjön. Och trots att allt som har med Bounce att göra alltid innebär gigantiska förväntningar så var showen grym. Riktigt grym.
Jag har inte sett alla Bounce föreställningar, men många. Och ibland har jag tyckt att dansen på något sätt liksom tagit överhand över handling och scener och ja, över allt. Borde den inte det då? Nja, kanske ändå inte. Och i Svansjön får även storyn och handlingen utrymme och trots att inte ett enda ord sägs så är storyn klockren och intressant. Om prostitution och droger.
Fredrik ”Benke” Rydman har lyckats omvandla Tjajkovskijs balett till något helt nytt, coolt och annorlunda. Musiken, dansen, scenerna och allt känns modernt och nytänk. Sedan kanske jag inte tappade andan av brutala danskonster som vi är vana vid när det gäller Bounce. Okej då, ett och annat break, men ändå inte hela tiden. Showen börjar med en grym scen och avslutas med en nästan ännu grymmare och det har då rakt inte sparats på rekvisita och specialeffekter.
Och avslutningsvis, en sak. Jennie Widegren får mig att inse att jag inte kan skylla på åldern, aldrig någonsin. Hon är grym.