Det var ett tag sedan jag skrev här. Jag vet egentligen inte vad det beror på, men givetvis blir det en viss vardag även om man befinner sig i den bästa av världar.
Dagarna går. Veckorna likaså. Snart har jag varit här halva tiden. Tiden går fort även om det känns som att jag har varit i San Sebastián länge, jättelänge. Om två veckor ska jag dock till Sverige på blixtvisit innan jag åker tillbaka igen. Det känns skönt att åka härifrån och komma tillbaka igen, då blir känslan av att bo här mer verklig. Och visst skulle jag vilja bo här. Jag ska bo här. Snart. I alla fall ett tag.
Att lära sig ett språk tar tid och för att kunna plocka fram det när man vill räcker det inte med att lära sig under tre månader. Det krävs mer, ett halvår eller kanske till och med ett år eller mer för att kunna ha språket lika lättåtkomligt som engelskan. Spanska är dessutom ännu svårare eftersom det inte frossas i spanska på samma sätt som engelskan hemma. För att hålla spanskan vid liv krävs mycket engagemang och jakt hemma i Sverige. Mitt mål är dock att prata bättre spanska när jag kommer tillbaka än när jag åker härifrån. Ett bra mål va? Inte alls högt. Jag tror dock att det är betydligt lättare att lyckas uppnå det målet om jag befinner mig i Stockholm. Visserligen finns säkert en och annan spanjor i Falun, men inte alls som i Stockholm där massor av människor pratar spanska.
Idag har jag utforskat en av alla alla vandringar som man enkelt når härifrån. Jag gick 24 km från San Sebastián till Orio och spatserade längs stigen där många många pilgrimmer gått på sin färd mot Santiago de Compostela. Jag skulle vilja ta mig hela vägen till Santiago de Compostela, inte till fots utan med mountainbike. Det blir dock lite tight att hinna med nu och får nog bli nästa sommars projekt. Efter en kaffe i Orio tog jag snigeltåget tillbaka till San Sebastián, allt som allt en liten utflykt på fem timmar.
Kvällen har ägnats åt lite jobb och jag har gjort tre inbjudningskort till Engelbrektsloppet. Det känns lite märkligt att tänka på skidåkning och skidlopp nu, men lite jobb måste jag ju ägna mig åt. Jag har saknat inspiration för att göra inbjudningarna ett tag, men idag kände jag att det var dags och nyss skickade jag den till Norberg för påseende.
Det här var kanske inte det roligaste inlägget jag har skrivit, men man kan ju inte vara rolig jämt. Sorry …