Eller i alla fall har jag fått ett litet töntigt intyg på att jag bor här och att sedan öppna ett bankkonto var hur enkelt som helst.
De kallar det NIE och är inte samma nummer som spanjorerna har (DNI) men ungefär, fast för utlänningar. Först gick jag med min hyresvärd till ”kommunen” för att skriva mig som besökare i hans hus. Hmm. Sedan gick jag via Lacunza för att reda ut vart jag skulle gå för att få NIE samt vad jag behövde ha med mig. Jag var inte intresserad av att gå dit fram och tillbaka massa gånger. Enligt Steffi behövde man två fotografier (två?) och jag som bara hade ett fick snällt gå till en fotoautomat och ta ett gäng förskräckliga porträttfoton.
Efter en rask promenad till Amara gick det förvånansvärt smidigt att komma till och jag fick prata med en ovanligt trevlig dam, som enkelt fixade och förklarade. Det enda kruxet var att jag var tvungen att betala 10,20, vilket i sig inte är svårt. Men jag var tvungen att göra det i en bank och om man inte har konto i någon bank så låter de bara en göra sådana saker den första timmen på dagen. What? Jajaja, de kan inte vara omöjliga tänkte jag och gick till en bank i krokarna och INGA problem. Han var minst lika trevlig som damen på polisstationen och efter ett snabbt återbesök fick jag mitt kort i handen. Klart!
Eftersom alla hade varit så trevliga hittills tänkte jag att det var lika bra att fortsätta. Jag styrde kosan mot La Caixa och öppnade ett bankkonto av bara farten. Bra där!