… det tjatas om väder hit och dit och jag kan inte låta bli. Inte efter igår. När jag lämnade Kristianstad såg det ljust och nästan soligt ut, men ju närmre jag kom desto mörkare och mörkare blev det. När det var sisdär tre minuter kvar till Genarp, som ligger någonstans mitt emellan Lund och Sjöbo typ, öppnade sig himlen.
Sedan fortsatte det regna mer och mer och mer under hela tävlingen och inte nog med det. Det BLÅSTE från sidan och eftersom löpturen till startplatsen innebar två kilometer längs en åker så var jag helt nedkyld när jag väl skulle bege mig iväg. Omotiverad och ofokuserad var det ganska självklart att det skulle gå ganska dåligt. Min taktik att rusa och hoppas att det löser sig efterhand är som bekant väldigt sällan att föredra. Jag yrde omkring likt ett stressat rådjur trots att det egentligen var skitenkel orientering.
I dag såg det ungefär lika mulet ut tidigt i morse och min morbror och kusin bangade. Jag begav mig dock iväg och idag var det, tro det eller ej, uppehåll under hela tävlingen. Avverkade knappt nio kilometer utan några större misstag och det var ungefär tiotusen gånger roligare med orientering idag jämfört med igår.
Det är det där med vädret … som inte går att påverka och som man därför måste lära sig att koppla bort, bita ihop och fokusera på det som går att påverka. Det är svårt.