Tänk att det fortfarande känns i magen varje gång jag kommer tillbaka till San Sebastián. Tillbaka hem, numera. Den här staden har något som jag blivit kär i, jag vet inte riktigt vad. Men jag trivs, trots att det dagen till ära varit riktigt skitväder.
Det är något visst med San Sebastián och staden har precis allting som jag vill ha. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Det är vackert ja. Vågor ja. Lukten från havet ja. Bergen ja. Och att man kan gå överallt. Folket. Stämningen. Det här är mitt ställe och det är skönt att vara tillbaka. Jag ska dock försöka att inte styra upp tre veckor på turné framöver, två får räcka.
Jag vaknade utvilad i en väldigt stor säng och det var en riktigt bra start på veckan, som kommer att bli intensiv – för ovanlighetens skull. Eftersom jag har arbetat dygnet runt de senaste veckorna har det inte blivit så värst mycket tid för studier och det ommer jag att behöva ta igen den här veckan. Dagen fortsatte dock med en välbehövlig kaffe på frukoststället runt hörnet och ett svep i Marca, som hade stort Davids cup-tema efter Spanien vinst igår. Till och med Sverige var avbildat och det stod om den svenska dominansen på 80-talet eller när det nu var, längesedan i alla fall. Läste om Real Sociedad, som lyckats vinna de två senaste matcherna. Kors i taket. Och ny hyllas laget i tidningarna. ”¡Qué grande es el fútbol! ¡Qué grande es la Real!” Pero bueno, Vela ska kanske få hyllas och han har faktiskt slagit sig in i veckans lag bland en rad andra Barca- och Real M-spelare. Hans mål heter dock duga. Vill du se hans bicicleta? Klicka här Och bicicleta, som är ett spanskt ord för cykel och ja, från cykelspark, heter chilena här. Ologiskt. Välkommen till Spanien.
Hade sedan en föreläsning om kvinnan i dagens Spanien tillsammans med Geir och Monika. Intressant. Och lite nervöst ja, men det gick fint. Förutom att försöka styra upp hela veckans plugg har jag även hunnit med att besöka ett hotell inför en kommande resa. Vill du läsa om resan? Klicka här Vill du åka med? Otur, resan blev full rekordsnabbt. Vilket är jättekul. Och förhoppningsvis blir det fler resor framöver.
Jag har givetvis även hunnit med en kaffe med mjölk på mitt favoritkafé, Koh Tao. Mys!