SportHälsa nummer 5 skulle egentligen ha kommit ut på tisdag, men utgivet har blivit uppskjutet ytterligare en vecka och tisdagen den 2 oktober kommer nästa nummer med Svenska Dagbladet. Det har gett mig lite arbetsro denna veckan, även om jag vet att arbetsbelastningen egentligen bara skjuts fram en vecka.
Fast denna gången har jag försökt ligga i framkant och bortsett från några bilder, som jag dels måste fotografera själv och dels måste få in från olika håll, är det mesta faktiskt klappat och klart. Jag har redan börjat snickra på nästa nummer, som kommer i december och blir mitt allra sista SportHälsa. Tro det eller ej, men efter 1,5 år och 9 nummer känner jag att det är dags för någon annan att ta över. Jag har gjort mycket av de idéer jag hade och känner att jag fått tidningen någotsånär dit jag vill. Nu är det dags för någon annan att ta över och göra allt ännu lite bättre. Det krävs i denna branschen och jag tror inte det är bra varken för personal eller för produkt om man sitter för länge på sin post. Jag hoppas dock att jag kan vara kvar inom SportHälsa på något sätt, antingen som frilans eller på något annat sätt. Vi får se. Oavsett vilket ska jag först göra två grymt bra nummer och jag ser fram emot de sista veckorna. Det blir dock lite tight i och med att jag ska bege mig utomlands strax före deadline för decembernumret – och därmed måste jag ligga steget före i produktionen av det numret.
Den 2 oktober landar alltså SportHälsa i brevlådan tillsammans med Svenska Dagbladet och i det numret är det tema viktnedgång, tips och övningar som gör dig i bra alpin skidform, resereportage om bergsbestigning i Argentina, allt om mässan Allt för hälsan och mycket mycket mer.
Är i Stockholm idag, men bara över dagen. Har någon slags skum träningsvärk som jag inte riktigt har kunnat lista ut varifrån den kommer, men jag har mina misstankar. Var i Gävle i helgen och besökte Alborgen – ett slags Fångarna på fortet, där man istället för nycklar jagar celler. Jag var där med Sofie och 16 andra mer eller mindre taggade Gävlebor. Det var riktigt kul och tävlingsinstinkten väcktes verkligen – så mycket att jag tydligen har träningsvärk idag. Vet inte om den beror på klätterväggen eller på alla de tusentals tennisbollar som jag kastade UTAN att nocka sjörövarna. Suck.