Det borde egentligen vara nog med superlativ med tanke på mitt föregående inlägg, men nej. Efter den här helgen kan jag inte låta bli att spä på med ytterligare. Och vet ni? Då har jag inte surfat eftersom det har varit alldeles för stort och trots det har helgen varit alldeles fantastisk.
Jag har snöat in mig på film och måste väl erkänna att helgens biobesök egentligen är FÖR många. Men så länge filmerna är bra så. Såg Y ahora adonde vamos? i fredags, Los idus de marzo i går och Intocable idag. Och jag som egentligen är rätt kräsen när det gäller filmer (och allt annat också förresten) måste erkänna att alla tre var bra och väl värda att se. Den sistnämnda Intocable eller Untouchable, som den heter på engelska, var dock en av de bästa som jag har sett på länge, på väldigt länge. Den handlar om en svart man som börjar jobba som assistent åt en handikappad man och mer kärleksfull och varm film får man leta efter – dessutom ger den en en tankeställare om vad som är viktigt i livet och hur man bör leva sitt liv. Utan att bli alltför djup.
Utöver bio så har jag gjort en riktigt fin vandring över Jaizkibel i lördags förmiddag och sedan njutit av solen och promenerat i San Sebastian. Åt på en god vegetarisk restaurang i Egía i går och såg sedan en bra konsert på Bukowskis, också det i Egía. Efter många och långa pratstunder med vänner i helgen; Jone, Mikel, Sanna, Sergio och Aines för att nämna några, kan jag inte annat att njuta av livet i San Sebastián. Och ja, aquí se vive bien. Och mamma, du kan nog behålla tvn.