På något sätt har jag lyckats intala mig själv att elitseriepremiären och alla andra tävlingar i påsk kommer att bli inställda. Därmed har det inte riktigt känts som att det varit aktuellt att komma igång med orienteringen, särskilt inte eftersom det är sisådär tre meter snö här. Insåg idag att påsktävlingarna kommer att bli av, elitseriepremiär i Karlskrona, och därmed var det bara att greppa en karta och köra igång. Jag insåg då vad det är som gör att jag gillar sporten så så mycket. Aaaah.
Oavsett om jag springer, cyklar, simmar eller vadsomhelst som inte kräver full koncentration så är jag världsbäst på att tänka på bra saker, läs jobb, komma på utmärkta idéer och strukturera upp mitt liv samtidigt som jag tränar. Ofta är det ganska bra, men inte alltid. Med en karta i handen så är det i stort sett omöjligt att inte ha fullt fokus på den och bara tänka på vägval, vart jag ska härnäst osv. Idag insåg jag hur skön den känslan är. Desutom går 60 minuter så otroligt snabbt och eftersom jag dessutom kände mig oförskämt pigg idag så ser jag nu verkligen fram emot säsongen. Det är ju trots allt två veckor kvar och jag hinner med många bra ol-pass under den tiden.
Idag var hursomhelst en dag då det var skönt att skingra tankarna en aning. Det har nämligen gått i ett. Var uppe tidigt och skrev en artikel om Sveriges bidrag till Snow kidz, ett FIS-projekt för att få ut barn på snö. Sedan telefonmöte med RF, en intervju med Sveriges förbundskapten i skidorientering och en del annat innan lunch. Eftermiddagen gick i skidspelens tecken och jag gjorde intervjuer med tre landslagsåkare, lyssnade på en ödmjuk P Northug och blev, åter igen, så besviken över media. Dessa journalister ..!
Hann även in till min spanskalärare, bara för att tala om att jag tyvärr inte hann med henne idag. Lo siento. Hann dessutom med att blir lite smått nervös inför morgondagens sprintstafett och framför allt inför vallan. Det ska bli klisterföre. Suck. Hade jag varit lite starkare i armarna hade jag kört ovallat …